Vid ett dödsfall fyller läkare i dödsbevis och dödsorsaksintyg. Dödsbeviset går till Skatteverket och dödsorsaksintyget skickas till Socialstyrelsen, men uppgifter ur dödsorsaksregistret lämnas normalt inte ut till anhöriga. I praktiken får man därför oftast besked om dödsorsaken via vården, eller via polisen om dödsfallet utreds.
Börja med att prata med behandlande vård
Det vanligaste och ofta mest skonsamma sättet är att kontakta den läkare eller mottagning som behandlade din närstående och be om ett samtal där ni går igenom vad som hänt. Då kan du få en medicinsk förklaring i klartext och samtidigt fråga om det finns ett slutligt fastställt besked eller om dödsorsaken ännu bedöms som preliminär.
Journal, sekretess och hur du kan begära uppgifter
Dödsorsaken finns ofta beskriven i journalanteckningar, epikriser och ibland i ett särskilt utlåtande. Journalen omfattas av sekretess även efter dödsfall, men vården kan lämna ut uppgifter efter en sekretessprövning, särskilt till nära anhöriga när det finns goda skäl. Det är vårdgivaren som prövar utlämnandet och kan säga ja eller nej beroende på omständigheterna.
Obduktion och vad anhöriga kan få veta
Om en klinisk obduktion görs skickas svaret till ansvarig läkare, inte direkt till familjen. Anhöriga kan be läkaren att få ta del av resultatet och kan även kunna få skriftlig information om dödsorsaken efter sekretessprövning. Obduktion kan ge tydligare svar när sjukdomsbilden varit oklar eller när man vill bekräfta en misstänkt orsak.
När polisen utreder och rättsmedicin är inblandad
Vid oväntade eller oklara dödsfall kan en rättsmedicinsk obduktion bli aktuell. Då tar Rättsmedicinalverket fram ett obduktionsutlåtande som anger sannolik dödsorsak och rapporten skickas till Polismyndigheten. Vill du få information i ett sådant läge är det ofta polisen som kan berätta vad som kan lämnas ut, och möjligheten kan vara begränsad medan en utredning pågår.